Skrota bilen281

From CleverVerve Wiki
Jump to: navigation, search

Några mycket kända personer har startat sin verksamhet i Stenungsund genom att samla skrot och lump. De har upptäckt något, som andra människor inte ser. Det finns ett värde i praktiskt taget allting. Frågan är bara, hur skall det kunna säljas vidare med ett högre pris, än den kostnad, som krävs för en viss behandling. Bilen eller snarare skrotbilen är ett typiskt exempel. Det är ju inte många år sedan, det kostade en rejäl slant för att skrota bilen i Stenungsund. För att spara pengar dumpade många bilägare sina uttjänta fordon i naturen. Det har skrivits spaltkilometer om den negativa inverkan, som detta har ur miljösynpunkt. Den stora kapitalförstöringen borde ha lagts till de negativa konsekvenserna. Massor och åter massor av energi, samt pengar förstås, har kastats bort på grund av mindre vetande. Stena i Stenungsund grundlade allaredan på 1930-talet sitt imperium just med att hämta skrot och lump. Och företaget har varit pionjärer att förvandla de dumpade fordonsvraken till guldklimpar, som landets alla bilskrotar betalar över varandra, för att skaffa. Men det är inte alla förunnat att förvandla skrot till guld till sin plånbok. Det man inte kunnat tjäna pengar på har inte varit lika intressant att återvinna. Det kan även stå för skrotbilar, tills för några decennier sedan. I träda ligger fortfarande energislukande industrier, med producenternas oförmåga att handla. Så bilproducenterna tycks ha fått ett rejält försprång att nå framgångar. Men det finns hinder, exempelvis är återanvändning av reservdelar från bilar i Stenungsund som skrotats ett sådant. Den välkända återanvändningen av begagnade komponenter, som bilskrotningsföretagen i huvudsak jobbar med är dock under strukturförvandling. Att sälja begagnade komponenter, i kamp med de allt mer tilltagande utländska online-företagen, som många gånger har nya komponenter till ett lägre pris, hotade flera bildemonteringar, att antingen lägga ned sin syssla eller att helt lägga om produktionen. I och med dagens tuffa villkor via Bilskrotningsförordningen hindras flera företag att vidareutveckla sin verksamhet. Att kretsgången av skrotbilar förändras till återvinning av stoff, som alternativ för brukade komponenter beror på mycket på Miljödepartementets lagstiftning. Den förste juli 2007 infördes biltillverkarens förpliktelse enligt Europa Unionens-regler. Denna bestämmelse skildrar i första hand bilproducenternas mottagningsansvar för uttjänta fordon. År 2012 utgick ett klargörande från Naturvårdsverket till landets kommuner, där kraven på kommunerna fastställdes. Samtidigt grundlades den i dag gällande "Bilskrotningsförordningen" i bilaga i handlingen. Skrota bilen Tidigare hade ett återvinningskrav fastställts till ett mätbart mål, som skulle nås år 2015. 85 % av bilens absoluta materialinnehåll skulle återvinnas eller återanvändas. Bilproducenterna, som består av fabrikörer, importörer, försäljare och auktoriserade bilskrotar i Stenungsund har samstämmigt utvecklat återvinningsprocessen framgångsrikt. Det första steg var sannolikt det lättaste att ta. Den största delen bestod av järnåtervinning, som utföres på rullband med magnetiska rullar. Den förfinade processen av fragmentering har resulterat i att det nya kravet, 95 % av materialåtervinning har nåtts med råge. De 5 sista %, som gäller slaggprodukter skall återvinnas genom, att olika vätskors densitet sorterar ut de specifika ämnen, som även gömmer guld. Ett stort utvecklingsarbete återstår, och varje förbättring av fordonets kretsgång får nog räknas i uns eller tiondelar av en procent.